Alla sätt är bra utom de dåliga

Som bekant sover ju Miri jättebra på nätterna men hon hatar att bli lagd. I stort sett varje natt i två veckors tid har vi vaggat, klappat och tröstat en hysteriskt vrålande baby i en-två timmar innan hon somnat. Det är skitjobbigt! Jag läste någonstans att "det man säger till varandra när bebisen skriker räknas inte!", kloka ord imho. Så förrgår tyckte Jerry att vi skulle prova ha henne i liggkorgen till vagnen så hon kan ligga mellan oss (jag vill egentligen ha henne så nära som möjligt men samsovning kan vara farlig när man har en säng med spjälor i gavlarna som vi har), det verkade lugna henne lite men hon var redan så uppjagad att det var svårt att säga. Igår testade vi igen, den här gången innan hon hunnit bli ledsen, Jerry kom dessutom på att meckla fast leksakerna från babysittern på korgen så hon hade nåt att titta på och tamefan om inte ungen somnade så snällt utan minsta gråt. När hon väl sov kunde vi enkelt flytta henne till vaggan utan att hon vaknade och sedan kunde vi somna med gott samvete att vår älskling somnat glad ikväll! Att det ser ut som att ett fyllo möblerat vaggan må vara, som sagt - alla sätt är bra utom de dåliga.



















Så här ser det föressten ut andningslarmet. Vi använde det för första gången i natt och det verkar fungera bra. Den här modellen ska kunna fellarma mycket i början innan man har lärt sig att sätta fast det ordentligt har jag förstått men annars verkar det bara ha fördelar. Inga otympliga plattor och kontrollpaneler, inga sladdar eller strålning, enkelt att ta med, möjligt att använda även där bebisen inte sover på en hård platt yta och skulle bebisen få ett för långt andningsuppehåll vibrerar den för att påminna h*n att andas. Jag får väl uppdatera och utvärdera när jag hunnit använda det en tid!